Se sanningen i brunögat?

"Anusblekning, vem sysslar med sånt?" undrade en dambekant härförleden. Jag undrar faktiskt detsamma. Visst kan man på något märkligt sätt ha en viss förståelse för närbilds-
exponerade porrskådisar som hänfaller åt denna märkliga skönhets(?)behandling, men varför gemene man/kvinna skulle ägna sig åt det är för många av oss en gåta. Okej för att bli pillad i framstjärten av självaste gynekologen, men att frivilligt utsätta sig för att nån ska gôra runt i rumpan med blekmedel (klorin? väteperoxid?) för att få bli snygg där bak - det är ett mysterium. Och SVIDER det inte???

Att en person kan ha komplex för sin stora haka, skeva fötter eller långa bröst är ju också trots allt ganska rimligt eller "normalt" - men mitt intryck är att de flesta inte ens har en aning om hur de ser ut där solen aldrig (eller åtminstone ganska sällan) skiner. I skymningen är liksom alla anus grå... eller bruna... eller könsrosa.


Är det så att de som är begåvade med en aningen bruntonad hudfärg i de nedre regionerna är rädda att någon vid en hastig anblick ska råka missta det för en slarvigt utförd torkning efter toalettbesök?


På det ljuva 1970-talet användes det fina uttrycket "diskretion och renlighet". Ett bra uttryck. Huvudsaken är väl liksom att man är hel och ren och inte osar som ett helt reningsverk. Nu är jag iochförsig kanske onödigt kritiskt inställd till detta med anusblekning. Om fem år kanske alla barns anus bleks i årskurs tre och det är lika självklart som det har blivit för en del att bleka tänderna. Only the dog knows for sure...



cheap phentermine pill




SVART SOM SYNDEN
Foto: JGB


Brunöga, Thelesperma burridgeanum.


TACK FÖR BESÖKET OCH VÄLKOMMEN ÅTER.




.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0