enkätbloggen

"Anusblekning, vem sysslar med sånt?" undrade en dambekant härförleden. Jag undrar faktiskt detsamma. Visst kan man på något märkligt sätt ha en viss förståelse för närbilds-
exponerade porrskådisar som hänfaller åt denna märkliga skönhets(?)behandling, men varför gemene man/kvinna skulle ägna sig åt det är för många av oss en gåta. Okej för att bli pillad i framstjärten av självaste gynekologen, men att frivilligt utsätta sig för att nån ska gôra runt i rumpan med blekmedel (klorin? väteperoxid?) för att få bli snygg där bak - det är ett mysterium. Och SVIDER det inte???

Att en person kan ha komplex för sin stora haka, skeva fötter eller långa bröst är ju också trots allt ganska rimligt eller "normalt" - men mitt intryck är att de flesta inte ens har en aning om hur de ser ut där solen aldrig (eller åtminstone ganska sällan) skiner. I skymningen är liksom alla anus grå... eller bruna... eller könsrosa.

Är det så att de som är begåvade med en aningen bruntonad hudfärg i de nedre regionerna är rädda att någon vid en hastig anblick ska råka missta det för en slarvigt utförd torkning efter toalettbesök?

Idag har vi munhygien på agendan. Det är som sagt vår i luften, alla är sugna och vill dejta. När man dejtar vill man förstås vänslas. Eller göra det fula. Fast först ska vi tala om nåt som tangerar vänslandet, eller hånglet som ungdom-
arna säger - och då menar jag främst närkontakt medelst talorganets övre delar, det vill säga läppar och tunga - nämligen vikten av att ha en god ande-
dräkt och en välsmakande tunga.

Tillhör du dem som borstar tänderna för att få hela och fina tänder? Utmärkt. Men har du aldrig lagt någon vikt vid att även lukta och smaka gott är det dags att göra det NU! Jag säger: Borsta tungan, det är DÄR allt det äckliga sitter! (Dessutom har tydligen vissa indi-
vider mycket ludnare tunga än andra... Tungkyss, nej tack! Vänligt men bestämt.) Härförleden frågade jag min tandläkare huruvida tunghygienen påverkar tandhälsan. Det är dock en helt annan sorts bakterier som bor där, så för hälsans skull kan det kvitta. Somliga tror att de måste ha ett för detta ändamål särskilt avsett redskap. Löjligt säger jag. Minimera antalet hygienutensilier i det redan överfulla badrumsskåpet och kör på med tandborste när du ändå håller på med tänderna.

Nu ska vi göra en övning: Räck ut tungan och betrakta den i en spegel. Är den vackert köns-
rosa? Knappast efter en arbetsdags 5 koppar latte, pasta med parmesan till lunch, kanske några cigg, en chokladbit och en banan när blodsockret sviktar framåt halv fyra, en öl med polarna efter jobbet, und so weider. Snarare liknar den en macka med jordnötssmör, dock med en doft och smak som påminner om ett utedass med en touch av fimpar.

Hångla? Ouffh. Borsta tungan? JAA-A.

Karius och Baktus i all ära, men det är ju hånglet man vill åt.

Men idag undrar jag: Vad är det med färgen rosa? Denna jävla bröllopsfärg! Varför ska allt vara så förbannat rosa? Är det verkligen lämpligt att måla hela världen rosa bara för att man gifter sej? Kanske det också är med på checklistan över nödvändigt bröllopsont? Eller är det innerst inne brudgummens favoritfärg som han äntligen kan få lov att frossa i utan att bli mob-
bad, men får chansen att skylla på sin dam. Eller är det möjligen de lömska svärmödrarnas onda påfund?